Nu har lillskatan och hans syskon blivit utskuffade ur boet. Som jag berättat tidigare har en skatfamilj beslutat sig för att sätta bo precis utanför dörren till mitt kontor på jobbet. Läs mer här

Nu har ungarna blivit så stora att dom inte får plats i boet längre och lillskatan har fått lägga sitt liv i ödets händer. Jag hoppas Mamma och Pappa Skata är snälla nog att fortsätta mata det lilla livet för flyga har han lite svårt för än. Han hoppar mest omkring och ser lite skämd och tilltuffsad ut.

Annars får väl Maskingänget rycka ut igen. Vi har ju redan hjälpt en liten igelkott som ramlat ner i en brunn här. Den stackaren var alldeles darrig, utmattad, supertörstig och rädd när vi hittade honom. Men efter lite kattmat och tillsyn verkar han ha repat sig. För nu har vi inte sett honom på ett tag. Iaf hoppas jag att han mår bra någonstans ute i vida världen.