Ekornavallen är ett av Västergötlands märkligaste fornlämningsområden.

Redan under yngre stenålder, cirka 3 000 f. Kr., begravdes människor på Ekornavallen. De döda lades i stora stenkammare. I dessa väldiga megalitgravar - hällkistor och gånggrifter - kunde generation på generation begravas. Områdets enda hällkista, uppbyggd av stående stenblock med långa hällar till tak, kan ha rymt upp till 60 personer. I gånggrifterna kunde de döda begravas sittande i avdelade rum. På Ekornavallen finns fyra gånggrifter. Den största och mest kända av dem kallas för "Girommen", vilket antas betyda jätteugnen.

Ett stort röse har daterats till bronsåldern, 1 800-500 f.Kr. Mer än 20 meter i diameter och två meter hög syns graven på långt håll i det omkringliggande landskapet. Kanske ville bygdens storman visa sin makt med sin storslagna grav? Genom gravens storlek och läge kan vi gissa att den döde antagligen fått med sig rika gravgåvor.

Järnålderns mångfald av gravtyper ger en spännande inblick i tidens begravningssätt. Här finns resta stenar, stensättningar, domarringar och en tresidig stensättning. Stensättningar är den vanligaste gravformen under hela järnåldern. Domarringar - kretsar av resta stenar - är däremot daterade främst till perioden 0-500 e. Kr. I området finns gravar från både äldre och yngre järnålder.

En liten tur till Silverfallen utanför Skövde. Vi missade den naturligaste vägen till fallen och tog den krångligaste.
Genom elstängsel, gyttja och lera och massor av vattensamlingar men när vi väl kom fram var det värt det.
Så vackert.

Nu ska jag nog baka lite surdegsbröd.

Nu går jag på semester. Fyra långa härliga veckor av ledighet fyllda med förhoppningsvis
sol och bad. God mat och dryck, resor och skojigheter. 

Ha det underbart! Vi hörs på bloggen.

... bara en arbetsdag kvar tills det är semester. JIPPI!!!

... 3 dagar kvar till semester.

... till semestern. Till sol och värme, till ljumma vindar, bad, slappa dagar, till lugn.

Ny vecka men ack så skönt att det är ledigt mitt i. Hoppas på fint väder då.

Annars har helgen varit bra. En fotorunda med Jenny till Brunstorps Gård i härligt soligt väder har
hunnits med. Lite fotografering av blommande fruktträd. Några foton kommer nog snart. Lite svårt
att fota i dundrande sol bara. Det är så lätt att det vita blir helt utfrätt och man får inga detaljer i
bilderna. Öva mer gäller nog. Nästa gång med glada barn och fikakorg.

I morgon blir det nässelsoppa och rabarberpaj hos mamsen. Ett härligt vårtecken om något. Mums!

Porlande och forsande vatten, fågelkvitter och skratt. Några fler bilder från i måndags.

Ha en skön kväll.

Jag tillbringar min i tvättstugan.

Long tail boat
Snabbt och smidigt transportmedel för att ta sig till olika delar av ön. Vi tog en dagsutflykt en
dag och åkte runt hela Koh Tao. Vi stannade på olika ställen för lunch, snorkling och för att
bara se på den vackra naturen. En härlig dag med många skratt och underbar snorkling.

Jag hoppas mina undervattenkort blir bra.Måste lämna in filmen för framkallning bara.
Min värsta farhåga är att filmen förstöredes i röntgen då klantig som jag är la kameran i
bagaget i stället för handbagaget.

Stranden i Haad Yao på Koh Phangan. En underbar strand med ganska bra snorkling direkt från stranden.
Vi såg många fina fiskar här. Ganska långgrunt.

På kvällarna sätter restaurangerna ut stolar och bord och man äter direkt på stranden. Mycket grillad fisk
och skaldjur.

Här var väldigt fint. Fin strand och klart fint vatten. Koh Phangan är verkligen en grön ö.

Det var många soliga och lata dagar i Thailand. Promenader under palmerna eller bara ligga och läsa en bok.
Underbara stränder och lika underbara människor.

Fotot är från Lamai Beach på Koh Samui.

Vad ska man tro?

Ja, då var man hemma i gamla Svedala igen. Skönt det också.

Här får ni hålla tillgodo med en strandbild från Koh Samui, Lamai Beach i avvaktan på fler bilder.
Bilden är tagen med mobilkameran.

Jag måste landa lite själv först.

Hösten är här på allvar. Jag gillar det inte. Regn, blåst och rusk är inget att ha. Tacka vet jag sol och värme.
Man får försöka göra det bästa av det hela och verkligen njuta av de dagar som är fina.

Nu har Gubben Höst kommit för att stanna. Vet inte om jag tycker om det eller inte. Färgerna, den höga
luften och solen i all ära men regn och rusk är inget vidare.

Nu är det förberedelser för kvällens Oktoberfest som gäller.

Har jag tagit dom sista gulisarna för i år nu? Det blev ett helt gäng i går iaf.
 

Gå ut i skogen och plocka svamp är ett skönt helgnöje. Ja, kanske inte just denna helg då det regnat och blåst. Men vilken annan helg som helst. Gott är det också. Men nu börjar jag få lite panik i skogen för de där otäcka
älgflugorna dyker upp i massor. Usch blä och hu!

Annars har helgen varit ganska lugn. Lite film, mys, god mat, nya gardiner uppsatta, plockat fram lite höstfärger, förberett lite inför kräftskivan m m.

Ha en fortsatt skön helg!

I dag ska jag nog baka lite hallonmuffins.

Blåbär är gott också men det har jag inte varit ute och plockat. Men dom är stora och goda ute
i skogen. Det värsta är bara att dom är såååå tråkiga att plocka.

Så idag får det bli hallonmuffins. Mums!

• Ca 4,5 kilometer långt
• 360 000 kvadratmeter
• 20 000 boende
• 10 000 servicepersoner
• 6 våningar och 20 meter högt
• Sovrum med bedårande havsutsikt
• Gemensamhetsutrymmen för bespisning, en monumental festplats i centrum, bio, swimmingpooler, kajer där båtar kunde lägga till
  
  

Detta är Prora på Rügen. Detta skulle bli världens största semesteranläggning dit såväl politiker och andra offentliga personer som för vanliga tyska medborgare kunde resa. Hit skulle arbetare från Europas alla hörn skeppas
mark-, luft- och vattenvägen för en styrkande 8-dagars semester. Så skulle arbetarklassen bli fogligare och effektivare.

Här påbörjade Hitler 1936 byggandet av en gigantisk fritidsanläggning vars grundstomme till vissa delar än idag finns kvar. Tanken var att skapa ett Kdf-bad för 20 000 gäster. 10 000-tals byggnadsarbetare från hela Tyskland deltog i uppstarten som avbröts när 2:a världskriget bröt ut. Men i och med krigsutbrottet kom Prora aldrig i bruk. 

Efter kriget gjordes försök av Ryssarna att spränga bort delar av betongfundamentet, men de stabila huskropparna vägrade att ge med sig. I mitten av 50-talet valde DDR-regimen istället att färdigställa tre av byggnaderna som kom att användas av militären.

Man kan i dag se kilometer efter kilometer av betonggrå boendelängor. Nu rymmer några av byggnaderna bland annat ett museum och galleri. Resten står öde och vittnar om Hitlers mörka del av historien.

Verkligen helt otroligt.

Nu är smultronen klara i trädgården och dom är så goda. Synd att det inte blir så mångar.
Jag har bara några plantor att hålla tillgodo på.