Ekornavallen är ett av Västergötlands märkligaste fornlämningsområden.

Redan under yngre stenålder, cirka 3 000 f. Kr., begravdes människor på Ekornavallen. De döda lades i stora stenkammare. I dessa väldiga megalitgravar - hällkistor och gånggrifter - kunde generation på generation begravas. Områdets enda hällkista, uppbyggd av stående stenblock med långa hällar till tak, kan ha rymt upp till 60 personer. I gånggrifterna kunde de döda begravas sittande i avdelade rum. På Ekornavallen finns fyra gånggrifter. Den största och mest kända av dem kallas för "Girommen", vilket antas betyda jätteugnen.

Ett stort röse har daterats till bronsåldern, 1 800-500 f.Kr. Mer än 20 meter i diameter och två meter hög syns graven på långt håll i det omkringliggande landskapet. Kanske ville bygdens storman visa sin makt med sin storslagna grav? Genom gravens storlek och läge kan vi gissa att den döde antagligen fått med sig rika gravgåvor.

Järnålderns mångfald av gravtyper ger en spännande inblick i tidens begravningssätt. Här finns resta stenar, stensättningar, domarringar och en tresidig stensättning. Stensättningar är den vanligaste gravformen under hela järnåldern. Domarringar - kretsar av resta stenar - är däremot daterade främst till perioden 0-500 e. Kr. I området finns gravar från både äldre och yngre järnålder.