Fredagen var verkligen lång. Tung, lång, sorglig, jobbig och hemsk. Då begravdes min kära söta lilla mormor. En dag som var hemskt jobbig för mamma. Men nu vilar lilla mormor bredvid morfar i graven. Begravningen var stilla och fin men enormt jobbig.

Nu är det dom fina, vackra och roliga minnena vi får plocka fram och tänka på allt roligt vi gjorde, alla äventyr vi hade hos mormor och morfar som barn men även som vuxna. Där tillbringade vi mångar sommarlovsdagar och särskilt min syster var mycket hos mormor och morfar. Så det finns många ljusa minnen.

En ljuspunkt var ju att träffa alla kusiner igen. Men tråkigt att det ska vara under sådana omständigheter man träffas. Man borde ta tillvara och skapa sätt att träffas inte bara låta dagarna gå.